
Det vi delar är unikt. Att vara välsignad med en sådan underbar syster som du är det bästa som någonsin hänt mig. Vad skulle jag annars göra. Vem skulle jag ge råd om kläder, smink och killar? Vem skulle jag låna ut alla mina saker till om inte du fanns? Vem skulle jag hjälpa med skolarbetet då? Tänk om det hade blvit som pappa trodde, en liten Simon. Herre Gud, vad skulle jag gjort då!? Inte hade jag hjälpt honom med sminket iaf (förhoppningsvis) he he. Men snart är det dags för det fruktade avskedet, vill egentligen inte tänka på den dagen än. Men som regel har jag satt att inga tårar får fällas före två dagar innan avfärd. Alltså gäller följande: inte en enda droppe innan morgonen den 29:e. Så har jag bestämt och tänker därmed hålla detta löfte till mig själv, det blir för jobbigt annars. Visst, det kommer vara jätte jobbigt just den dagen då jag tar flyget till Rom, men det är lugnt sen. Jag kommer ju vara uppe i mitt på den nya skolan och du min kära syster kommer ju att ha ditt liv där hemma. Men om man tänker på det positiva så kan du ju helt utan kontroll ta vad som helst ur mitt rum. Tänk vilken gadrob du får att frossa i! =) Sedan om exakt 4 månader, en förhoppningsvis solig vårdag i Rom, så kommer vi att ses igen! Så roligt det ska bli att visa dig runt i den staden jag vid det laget förhoppningsvis lärt känna rätt bra. Nu har jag invigt första depp-inlägget iaf, var ju inte så svårt och till och med en bild fick jag med, duktiga Emelie! =) Nästa gång blir det inget depp-inlägg (om det nu inte står Jhonny föra vill säga) ha ha! Min humor är underbar, enligt mig - enligt andra så är den dock inte så bra, snarare katastrofal! Godnatt